Här är mitt liv från A till Ö

En duktig flicka? Del 1.

Varför lyssnade jag aldrig? Varför förstod jag inte för än det var för sent? Nu ligger jag här. Det är kallt och jag vet att jag aldrig kommer hem igen. Inte efter det här...

Anja var en 15 årig tjej som levde ett ganaka normalt liv. Hennes pappa jobbade som brandman och hennes mamma var läkare. Så föräldrarna var sällan hemma. Men det gjorde inget eftersom Anja kunde klara sig själv. Men hennes lillasyster Johanna var ju bara 5 år så henne fick man se efter ibland. Men som oftast var deras storebror Jack hemma. Han var 20 och småjobbade lite här och var när han kunde. Anja satt ibland, nej, ganska ofta framför datorn på kvällarna. Hon hade hittat något eller snarare... någon. De brukade prata ofta på MSN och Anja hade börjat tycka om denna personen.

- Vad gör du efter skolan i dag? frågade Carro som var Anjas bästis på hela skolan.
- Jag tror att jag ska se efter Johanna.
- Tror du att jag kan följa med dig hem endå? Jag kan ju hjälpa dig.
- Okej, vi syns här när vi slutar.
Carro nickade och gick iväg. Anja stod kvar vid skåpet. Hon funderade på en sak.

Det verkar så otroligt! Det pirrar i magen bara jag tänker på det. Hoppas jag hinner i kväll... Mamma och pappa skulle ju inte komma hem i tid i dag. Jack brukar inte bry sig om jag sitter uppe sent. Ja, kanske hinner jag. Men ska jag berätta det för Carro? Hon är ju min bästa vän. Anja suckade och stängde skåpet.

Efter skolan och efter att Carro hade gått hem startade hon datorn och loggade in. Hon log och såg att han var inne.

Hej, kul att du loggar in. skrev han.
Tycker du?
Ja, det är kul att prata med dig.
Tack det samma.
Ville du se hur jag ser ut i dag? frågade han plötsligt.

Hon funderade ett tag.

Ja, men jag har inte cam. svarade hon men hon visste att hon ljög.
Har du inte? Okej, men jag visar mig nu. Är du berädd?
Ja, det är jag.

En bild av en kille i 15 - 17 års åldern dök upp framför hennes ögon. Hon tyckte att han var söt.

Ser du mig?
Ja, det gör jag och jag tror att du går på min skola.
Är du säker? Har du sett mig?
Jag tror det.
Hur gammal sa du att du var? Jag är 15 och heter Anja.
Okej, jag heter Markus och är 17.
Markus är ett fint namn.
Tack. Det är ditt namn också.
Men nu måste jag logga ut.
Nej, Anja. Inte än. Beskriv dig först så att jag kan hitta dig.
Jag skriver i morgon. Jag lovar.
Okej, Anja. Vi syns.

Hon loggade ut och la ihop datorn. Nu visste hon hur han såg ut, att han hette Markus och var 17 år gammal. Hon log och kröp ner i sin säng och somnade.

För evigt farväl!!

https://www.youtube.com/watch?v=OlzycEAutF4

Jag var ensam i ett mörker, Har sökt ditt andetag, Är bedövad i mitt inre, Lånar timmar varje dag, Känn giftet som det verkar, Den brinner som en eld, Men jag andas bara tomhet, Inför smärtan är jag ställd, Se blodet i mig svartnar, Mina ögon söker svar, Mina tankar är som nålar, Det här är allt jag har kvar, Jag ska lova hela värden, Mina dikter mina brev, Mitt inre skriker hjälplöst, Medan själen är ute och ler.

Jag brinner!
Jag drunknar!
Så ensam i mörkret som ett tryckande hav.
En tomhet!
Så hjälplös!
Så ensam mot en väntande dag.

Jag ser dig genom dimman, Ser blodet på min arm, Hör demoner i mitt inre, Deras viskning gör mig varm, Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå, Jag hatar hela värden, Som levande får gå.

Jag brinner!
Jag drunknar!
Så ensam i mörkret som ett tryckande hav.
En tomhet!
Så hjälplös!
Så ensam mot en väntande dag.
Brinner! Längtar!
Tårar från min inre själ.
Det svartnar! Mitt inre!
För evigt farväl!
Tomhet! Bär mig mot ett rytande hav.

Jag var ensam i ett mörker, Har sökt ditt andetag, Jag är bedövad i mitt inre, lånar timmar varje dag, Känner giftet som värkar, Det brinnner som en eld, Men jag andas bara tomhet, Inför smärtan är jag stäld.

Jag brinner!
Jag drunknar!
Så ensam i mörkret mot ett tryckande hav.
En tomhet!
Så hjälplös!
Så ensam mot en väntande dag.
Brinner! Längtar!
Tårar från min inre själ.
Det svatnar! Mitt inre!
För evigt farväl!
Tomhet! Bär mig mot ett slukande hav.

Spikar i mitt hjärta
https://www.youtube.com/watch?v=jZfWLcPaSW8

När varje natt för evigt i en annan värd.
Vem är den vise som kan vetskapen, som lär?
Vem är hjälten som tog min oskuld till sin?

Spikar i mitt hjärta, Jag ser elden, är den min?

Kom luft så kall, Vi såg ett fall.
Så oförstörd jag ser min död.
Något sliter, en blodad tand.
Något biter från min tomma hand.

Gråter! Kom regn du gör mig hel.
Förlåter! Min ångest gör mig stel.
Hatar! Allt ni tror jag är.
Hånar! Den spegelbilden som jag klär.

Mitt inre blöder, Min tanke är för rak.
Allt må va enkelt men jag har tappat all min smak.
Murar rasar samman, Stoftet kväver mig igen.

Hjärtat, livet, vad kommer sen?

Gråter! Kom regn du gör mig hel.
Förlåter! Min ångest gör mig stel.
Hatar! Allt ni tror jag är.
Hånar!

Tvingad till att älska, En hand har blivit två.
Varför fanns det ingen hjälte när mina händer var för små?
Händer som höll mig ner, Någon som andas vill ha mer, Så naken utan vilja.
Jag försvinner i det som sker.

Gråter! Kom regn du gör mig hel.
Förlåter! Min ångest gör mig stel.
Hatar! Allt ni tror jag är.
Hånar! Den spegelbilden som jag klär.