Kärlek och sexualitet.
Under hela min uppväxt har jag stöttat folk och vänner som är bi, homo, transsexuella m.m.
2012 förstod jag att jag själv var bi efter att en kompis som också var bi hade kysst mig på munnen i en lek.
Visst, jag visste redan innan det att någonting "inte stämde" med mig.
Jag har alltid älskat bröst och rumpor oavsett kön.
På något sätt alltid fått en speciell känsla utav det.
Efter kyssen tog det förstås ett tag innan jag riktigt förstod, men jag blev glad av tanken på att jag faktiskt skulle kunna vara bi.
Sen kom tanken på vad familj, släkt, vänner, skolkamrater skulle säga och tycka. Mamma min tog det helt lugnt, fast å andra sidan har hon en bögkompis sen tonåren.
Pappa tror jag tog det rätt så bra, han accepterade det i alla fall.
Morföräldrarna reagerade precis som mamma, lugnt och förstående.
Farmor försökte nog förstå vad det innebar och resten av den närmaste släkten har väl till största del accepterat det.
Sen kom det till skolan,trots att jag var 3 år äldre än alla i klassen kändes det som att tjejerna tittade ner på mig i början när jag ärligt berättade det.
Men stöd från andra kompisar så klarade jag mina två år på gymnasiet.
Samt att det stärkte min självkänsla.
Varför jag skriver detta är för att jag vill berätta att kärlek inte har gränser.
Spela roll om den du älskar är av samma kön eller inte.
Så länge du faktiskt älskar någon, spelar inget annat någon roll.
